En söndag utan dig..
För varje dag som går så gör det bara ondare, det går verkligen inte med ord beskriva hur jobbigt det är. Jag väntar bara på att se dig gående på lillvägen med båda armarna i luften vikandes mot mig och se ditt leende brista ut i hej och jag kommer gåendes mot dig, vi öppnar våra armar samtidigt för att kunna ge varndra en kram, världens härligaste kram sedan så börjar vi våran promenad. Jag börjar prata om vad jag har gjort dem senaste dagarna och det tar bara en minut och sen så börjar du prata om vad du har gjort, alla personer du har träffat hur roligt du har haft och du berättar allt detta med ett leende på dina läppar och för dig tar det mycket längre än bara en minut det kunde ta allt från 30 minuter till en hel timme men jag älskade varje minut, att få höra dig prata och alla intressanta saker du hade gjort. De var underbart att få höra allt, och alla problem vi hade då som alla andra skulle tycka vara så små men för oss var dem stora, vi pratade om minnen, vi pratade om allt och inget. Jag behövde berkligen dem promenaderna, jag behövde få lätta på mitt hjärta och jag behövde få höra vad du hade gjort, och när vi sa hejdå till varndra, det var verkligen ett speciellt hejdå och vi gjorde var vi än var men speciellt efter våra promenader, två kramar sen sa antingen du eller jag hejbajdå sen sa den andra 123tjarrå, jag vet inte hur vi började med det och visst det kanske är lite tönigt men det var så du och jag sa hejdå och jag kommer aldrig få göra det igen för jag kakn inte göra det med någon annan bara du. Just nu i denna stund skulle jag behöva en promenad med dig, mer än vad jag någsin har behövt innan, jag insåg inte hur mycket dem promenadera betydde. Att få ha en vän som du, att kunna lita på en person så mycket som jag litade på dig, jag kände verkligen att jag kunde berätta allt för dig. Vera jag saknar dig så jävla mycket och jag vet inte hur länge till jag kommer att klara mig utan dig, för jag orkar snart inte längre. Jag hoppas varje kväll när jag ska sova att allting har varit en hemsk marddröm och att jag ska vakna nästa dag och vi skulle ju fara och sola den söndagen, vi skulle bli brun, vi hade planer för den dagen . Alla söndag kommer att vara extra jobbiga, för det var då vi brukade gå på promenader, det var då vi brukade träffas, det var då vi brukade prata, och det var då du dog. Jag brukade älska söndagar för jag visste att jag skulle få träffa dig men nu hatar jag dem mer nått annat. Söndagar är den värsta dagen på hela veckan, En söndag utan dig är ingen söndag alls. Jag vet inte hur jag kommer att klara det men en sak jag vet är att jag kommer att få träffa dig igen och jag ser framemot den dagen.
Fyfan vad jag saknar dig vera!<3